Skrivet den 11/9

Jag följer Mias tips och skriver bloggtexten medan vi sitter och avverkar våra alla timmar på USA's Interstatevägar, sen lägger jag ut den i bloggen när vi har tillgång till Internet.

Just nu sitter vi i bilen på väg mot Dallas, vi har ungefär 1 h och 20 min kvar till vi är framme vid hotellet.
Mikey the man kör som vanligt och jag försöker distrahera mig själv för att inte somna. Sen är jag ju gps-tydare också då både gps-Astrid och gps-patrik hittar på massa dumheter som att inte varna för filer med "must exit" och ibland vill de till och med att vi ska svänga av på avfarter som inte existerar.

Jag har försökt fota alla däckrester som ligger längs vägarna men det är svårt att få dom på bild i hög hastighet.
Det ligger däckbitar eller hela däck med bara några meters mellanrum så man vet ju på ett ungefär vad man har att vänta om oturen dyker upp. Därför var vi förbi hos International cars igår (företaget vi hyrde bilen av) och skaffade en extra försäkring som täcker även punktering, för det gjorde tydligen inte den grundläggande bilförsäkringen vi har och inte heller rese- eller hemförsäkringen. Så nu kan vi åka utan att hålla andan vid varje gupp på vägen. =)



Nu saktade herr Hasselgren in här för det dök upp en polisbil med blåljus framför oss. Haha.
Den skulle bara svänga av till sin fartkontrollsplats men lite rädda blev vi. På tal om fartkontroller finns det hur många som helst här och vi har hittills bara sett stoppade sportbilar så de är nog inte så petiga. Vi håller dock hastigheten med farthållare här så vi behöver inte oroa oss.

Poliserna i USA håller lever nog upp till våra förväntningar, alltså sitta och äta munkar och titta på bilar. Inne i stan kan de ibland susa förbi i världens fart med blåljusen på och så tvärnitar de mitt i en korsning, hoppar ur bilen och dirigerar trafiken själva, trots att ljusen fungerar utmärkt. Detta har vi ännu inte förstått oss på riktigt och det är alltid lika överraskande och oväntat...

Det finns många skumma saker med USA, jag kommer inte ens ihåg alla, men någon dag ska jag göra en lista.

Annars är det lite av en sorgens dag idag. På tv visas åtta år gamla livesändningar från Manhattan och man får se och höra reaktionerna när flygplanen flyger in i de två tornen gång på gång. Det är inte samma sak att se det hemma som här för här är det mer verkligt, nyhetsreportarna är verkligen i chock när de pratar.
Jag har tagit tillfället i akt och har på mig min "I love NY"-tröja, den skönaste jag har. Annars vågar jag inte ha den i andra storstäder, då kanske man blir utslängd? =)

Vi har precis varit och ätit lunch på Pizza hut, det enda som fanns på vägen, där vi valde en varsin LITEN lunchmeny men allting är relativt, speciellt här i USA.



Nu ska jag återuppta en av mina andra biluppgifter, nämligen den som DJ. Radiokanalerna börjar bli tråkiga och jag spelar musik från min dator men chauffören uppskattar inte jullåtarna som dyker upp med jämna mellanrum. Haha! Istället blir det Eva Cassidy på högsta volym, det kan han nog leva med.

See ya!


Haha!