Imorse var det tidigt upp som gällde och vi var lagom trötta...

Så fort vi kommit ut ur San Antonio visade gps:en att det var 84 mil raksträcka innan nästan avfart eller sväng, det var en bra bit vill jag lova.

Vi hade ställt in oss på en jobbig och lång dag men åtta timmars körande gick väldigt fort och smidigt måste jag erkänna och efteråt kändes det mer som tre timmar.
Anledningen var vägen vi åkte, mängden trafik och framförallt - utsikten ur bilen. Under 86 mils sträcka slutade vi aldrig förundras över hur det såg ut och hur mycket mer och mer ökenlandskap det blev utanför, som på film.

En smårolig sak är att det kanske ser varmt ut på bilderna men det var faktiskt ganska kallt fram till halvvägs ungefär, det var man inte beredd på.



Min favoritbild, den ska nog förstoras!


Haha, ett perfekt tillfälle att skrikande väcka någon i bilen, precis som på AFV! 
(Lastbilen dras bak-och-fram av en annan lastbil)




När vi stannade för att tanka tänkte jag passa på att tvätta bort allt insektsmos på vindrutan... gissa om jag ändrade mina planer ganska fort när jag såg detta. USCH!


Jag är ganska glad att vi inte körde en Cab, faktiskt...


Ett av mina försök till att fota den klassiska interstate-skylten med vägen i bakgrunden... det är knepigt att fota i 130 km/h.


Paus på vägen!


Micke väljer sina fototillfällen med omsorg. Jag hatar den där bakluckan!


När vi åkt i någon minut efter vår "paus" får jag lugnt och snällt be Micke svänga in till kanten så fort han bara kan. Han förstod direkt vad det handlade om, han såg det nog i mina ögon, och vi båda kastar oss ur bilen båda två.
I baksätet på rutan, några centimeter från Mickes huvud, sitter en mutant-gräshoppa, storlek hundvalp.
Haha, vi är två riktiga roadtrippare. =)


Så småningom kom vi fram till El paso där värmen slog emot oss.
Vårat hotell ligger bara några minuter från den mexikanska gränsen och vi ser Mexiko från rummet. Jag vill åka dit och titta men chauffören håller inte med mig...  


Mexiko i horisonten


I kvällsmörkret syns det lite tydligare var gränsen går, där ljusen börjar


Nu ska vi ta och sova. Klockan är bara elva men det känns som efter midnatt, vi fick ju en timme extra när vi körde över tidzonen till Mountain time, mycket praktiskt.

Imorgon åker vi vidare till Tucson som ligger i Arizona och där ska vi stanna i två dagar. Jag hoppas på sol och lär nog inte bli besviken, det är typ alltid sol där och nu behöver vi få lite färg på kroppen, vi är nästan lika bleka som när vi åkte hit. Inte konstigt folk tittar!

Jag har börjat få lite hemlängtan.
Det är absolut inte så att jag inte trivs här, jag trivs hur bra som helst, men man tröttnar lite på att leva i en resväska, att byta bostad var och varannan natt och framförallt är jag sjukt trött på restaurangmat vareviga dag, det finns ju inte så många icke-onyttiga alternativ att välja på och jag känner mig som en stor tjockis av all skräpmat, usch!
Jag vill ha hemlagat när jag landar på svensk mark!
Sen längtar vi något galet mycket efter våran Pixie, båda två. Vi får klara oss med bilder på henne så länge...

Godmorgon hemma i Sverige, här är det godnatt som gäller.


(Jag har förresten lagt in fler bilder från SeaWorld nu, missa inte dom!)